Remissvar ang N2011/5600/E EU-direktiv - Energideklarationer

• Utarbeta en nationell beräkningsmetod

• Utför anvisningar för kalkylering av kostnadsoptimala byggnader

• Basera energiprestandabegreppet på viktningstal
Remissvar angående N2011/5600/E avseende EU-direktivet om byggnaders energiprestanda – Energideklarationer

Sammanfattning av viktigare synpunkter:
• Utarbeta en nationell beräkningsmetod (Artikel 3.)
• Anvisningar för kalkylering av kostnadsoptimala byggnader saknas. Artikel 5.
• Basera energiprestandabegreppet på viktningstal som återspeglar resursåtgång. Bilaga 1 punkt 1.1 om primärenergi. SIS standard för energiklassning duger inte som ersättning.

Sveriges Centrum för Nollenergihus ser som en av sina viktigare uppgifter, vid sidan av utveckling av kriterier och metoder för passivhus, mm att verka för att myndigheter och staten skapar bra förutsättningar för att en omställning av byggandet i Sverige mot nollenergihus ska gå så smidigt som möjligt (se www.nollhus.se).

Sverige behöver en aktiv energipolitik för energieffektivt byggande!
Hela promemorian fokuserar på hur direktivet ska införas i svensk lag och i uppdrag åt våra myndigheter. En parallell diskussion om brister och utvecklingsbehov är viktig. Systemet med energideklarationer är kostsam. Utdelningen i form av att energieffektiva åtgärder genomförs måste vara det övergripande målet och att förslagen i energideklarationerna ses i relation till dessa mål.

Vad som kunde utvecklas mer är en diskussion kring effektiviteten i de olika förslagen. Att en informationsportal startats är ett delsvar på direktivets krav på informationsåtgärder, men är det tillräckligt? Vilka målgrupper kommer täckas, vad säger dessa målgrupper om de informationsbehov som de ser?
Det konstateras att det finns sanktionssystem i plan- och bygglagen (för nyproduktion) men inte att är de effektiva. Har de t.ex. använts för att en byggnad använt mer energi än vad byggreglerna angivit?

Promemorian besvarar EUs direktivpliktskyldigt men gör inte egna analyser eller föreslår åtgärder som svarar mot den egna energipolitiska ambitionen.

EUs mål om energieffektiva byggnader behöver en uppbackning av en svensk politik inom området och mer resurser av olika slag för att överbrygga de hinder som finns för att målen ska uppnås.

Under artikel 10 om ekonomiska incitament och marknadshinder, hänvisas till regeringens handlingsplan från 30 juni 2011. Denna plan har dock en karaktär av ”verksamhetsberättelse”. Någon hinderanalys, om det föreligger finansiella hinder eller huruvida ekonomiska incitament i samband med introduktion av ny teknik och nya system krävs, diskuteras inte.

Det finns ingen beräkningsmetod antagen. Artikel 3.
I direktivet anges att varje nation ska antaga en metod för beräkning av byggnaders energiprestanda och anger i en bilaga vad metoden minst ska beakta.
En sådan metod anses i promemorian redan vara införd genom BBR.

Kommentar
BBR anger ingen metod för energiberäkningar, inte ens grundläggande anvisningar som beräkning enligt viss standard (t.ex. ISO13790 som utarbetats som stöd för energiberäkningarna inom EU) och vilka data som utgör referensvärden för klimatet (klimatår eller klimatfil), normalt brukande vad avser varmvattenanvändning, vädring, solskydd, spillvärme från hushållsel och verksamhet, verksamheternas normala drifttider för lokalbyggnader, etc. Detta är alltså upp till varje byggherre att själv bestämma. Som stöd för beräkningar har en branschsammansatt grupp Sveby (Säkerställa och Verifiera Specifik Energianvändning i nya Byggnader) tagit fram sådana referensvärden (ej komplett) men därmed också definierat kravnivån som den uttrycks enligt BBR eftersom metoden för kalkyleringen påverkar resultatet. De data och metoder Sveby anvisat behöver utvecklas vidare.

Hittills har upplägget energiberäkningar varit följande:
Byggherren har hela ansvaret för att tillse att byggnadens energianvändning inte överstiger angivet krav, när byggnaden tas i bruk. Detta visas med en mätning.
Boverket som myndighet, har därför inte ansvar i frågan om metoder för energiberäkning. Detta förhållningssätt ger även regeringen uttryck för:
”Byggherren och deras konsulter kan räkna med i stort sett vilket energiberäkningsprogram som helst, så länge de slutligen uppfyller minimikraven enligt byggreglerna” (citat ut regeringen promemoria sid 31).

De problem som detta förhållningssätt ger upphov till är dock följande:

Att resultatet ska visas med en mätning, anges som ett råd i BBR, inte som ett krav.

I Artikel 12.3 anges att en energideklaration för nyproducerade byggnader kan ställas ut senast i samband med att den är färdigställd. En sådan energideklaration måste alltså baseras på en energiberäkning och därför borde också en beräkningsmetod fastställas, vilket ju också är ett krav enligt Eu:s direktiv.

Rådstext i BBR anger: ”Kraven i avsnitt 9:2 bör verifieras dels genom beräkning av byggnadens förväntade specifika energianvändning ……… vid projekteringen…….”. Ska kommunernas kontrollfunktion i samband med samrådsförfarandet kunna fungera, där en energiberäkning presenteras, måste dessa beräkningar baseras på en gemensam metodik så att förutsättningar finns för en granskning.

Att låta resultatet vara ”metoden” är intressant därför att den bör kunna ge en återkoppling mellan utfästelse och resultat och därmed en kunskapsuppbyggnad. Men det väcker samtidigt frågor:
Vad händer om byggnadens energianvändning överstiger kravet? Finns ingen metod angiven och heller inga data på vad som är ”normalt brukande” så blir tolkningen av resultatet besvärligt. Är det fel på byggnaden eller avvikande beteende och onormala driftförhållanden?
Ska huset rivas eller byggas om när kraven inte uppfylls?

I utredningen om energideklarationer (SOU 2004:109) föreslås att energideklarationen för småhus ska baseras på beräkningar. Detta motiverat av den stora inverkan brukarens beteende har i småhusens energianvändning, så att årsenergi för en identisk byggnad kan skilja sig med upp till 100%. En annan modell valdes: Mätning, men har denna modell givit relevanta resultat så att konsumenten kan lita på resultaten?
En utvärdering bör göras hur nuvarande BBR har fungerat i praktiken? Vilka avvikelser har man fått? Hur stor andel har hamnat över? Vilka påföljder har de givit?
Eftersom såväl nybyggnadsregler, ombyggnadsregler och energideklarering bygger på korrekta beräkningar och mätningar av byggnadernas energianvändning är detta ett område som kräver stora utredningsinsatser och väl tilltagna resurser.

Förslag
Ge lämplig myndighet i uppdrag att utarbeta en nationell beräkningsmetod och därtill
hörande referensvärden för normalt brukande, etc för alla byggnadskategorier som omfattas av byggreglerna.

Anvisningar för kalkylering av kostnadsoptimala byggnader saknas. Artikel 5.
Beräkning av kostnadsoptimala nivåer för att fastställa nationella minimikrav behöver anvisningar.
I promemorien föreslås att frågan ska överlåtas på berörda myndigheter att själva precisera hur dessa beräkningar ska göras. Eftersom minimikraven enligt BBR är det absolut mest kraftfulla styrmedlet regeringen har till sitt förfogande för att nå de uppsatta energipolitiska målen för bebyggelsesektorn bör det väl vara en politisk fråga hur ramverket för dessa kalkyler ska se ut. Avses en samhällsekonomisk eller en förvaltningsbaserad kalkyl? En byggnad brukar ofta kunna stå minst 80 år, och är den livslängd som energikalkylen för hela byggnadens energiprestanda baseras på. Frågor som bör beaktas: I vilken omvärld kommer byggnaden att stå under denna period? Kommer omvärldens energi- och miljökrav att skärpas eller bli lösare? Kommer knapphet på energi tillta eller minska? Vad innebär detta för framtida energipriser? Hur kommer den framtida ekonomin utvecklas? Mot högre avkastningskrav, eller lägre och hur påverkar detta kalkylräntan som kalkylerna bör baseras på?

I samband med snabba radikala energiomställningar (nästan nollenergihus) förutsätts avsevärda prestandalyft vad gäller produkter och delsystem som installeras i byggnaderna. Det är inte rimligt att utgå från den prisnivå som exklusiva spjutspetsprodukter kostar på marknaden i samband med att dessa introduceras (dvs dagens utbudspriser). Antingen kan man ansätta en pris/prestanda-utvecklingstakt i nivå med de ”learning costs” som finns för motsvarande produkters utveckling, eller för mer mogna teknikområden prognostisera pris-/prestandautvecklingen baserat på historisk utveckling. Här finns erfarenhetsvärden från många olika teknikområden att referera till. Sådana kostnadsanalyser borde vara en självklar del om ”kostnadsoptimala nivåer” ska fastställas.

Energikrav i samband med ”ändring”, artikel 7
Samma direktiv för den ekonomiska analysen bör också gälla för hur Boverket ska fastställa vad som är ”ekonomiskt genomförbart” vid åtgärder i befintliga byggnader.

Förslag
Komplettera denna promemoria med tydliga anvisningar för hur myndighetens kalkylering av kostnadsoptimala byggnader ska utföras och innehålla och tillse att resurser för detta säkras.

Basera energiprestandabegreppet på viktningstal som återspeglar resursåtgång.
Bilaga 1 punkt 1.1 om primärenergi

I begreppet byggnadens energiprestanda ska nu en numerisk indikator för primärenergiförbrukning ingå. Primärenergiindikatorer har av tradition saknats inom svensk energipolitik i över 20 år. Under hela perioden med stort svenskt elöverskott, (som skulle få lämplig avsättning) fanns det ingen förståelse för ett primärenergibegrepp. Idag är Sveriges elsystem allt mer integrerat i det nordeuropeiska systemet. Det är mer rationellt att svenskproducerad el exporteras till grannländer när överskott råder och el importeras vid underskott än att elöverskott dumpas i stora kokarpannor. Men ett integrerat europeiskt system och en harmoniserad energipolitik innebär också att vi måste tänka i termer av primärenergi eftersom olika energislag har olika stor påverkan på uttagen av energi som en resurs i det större energisystemet. Även elprisets differentiering mot fjärrvärme har tagit fart och kan förväntas öka framgent. Att mot denna bakgrund ha ett separat energikrav på elklassade byggnader skapar stora olägenheter istället för ett generellt energikrav baserat på summa primärenergi, där varje byggnads mix av olika energislag summeras med hjälp av lämpligt energiindextal. Speciellt uttalat problem uppstår i fjärrvärmda områden där byggherren väljer ett kombinerat värmepumpsystem för baslasten och fjärrvärme för kompletterande spetslast. Man kan på detta sätt undgå den existerande definitionen på elvärmd byggnad (baserat på installerad eleffekt, inte andel elenergi) och samtidigt minimera köpt energi. Resultatet blir inte en fastighetsekonomisk lösning och inte heller en systemmässigt effektiv energilösning, eftersom basen för högeffektiva kraftvärmesystem slås undan och fjärrvärmeleverantören blir en ineffektiv spetslastleverantör där förlusterna i kulverten kan hamna på samma nivå som den energi byggnaden ska fjärrvärmeförsörjas med. En egen förbränningspanna med medioker verkningsgrad skulle kunnat vara bättre.

Det är mot denna bakgrund det i de svenska kriterierna för passivhus finns ett energikrav baserat på viktning av olika energislag så att dessa kan summeras och ge ett samlat uttryck för byggnadens energiprestanda.

Detta är också en bakgrund till att ett antal kommuner väljer samma metodik som gäller för passivhuskriterierna (FEBY09) i samband med energikrav kopplade till markanvisningar. De vill värna om att deras investeringar i effektiva kraftvärmesystem inte ska vara bortkastade på grund av att Boverkets byggregler saknar viktning av energislag.

Begreppet primärenergi är ett bra mått på effektiviteten i en energileverans från vagga till grav, men inkluderar ingen värdering av energislagets uthållighet och tillgänglighet. Pelletsbränsle har t.ex. ett högre primärenergital än fossilolja. Behov av ett bredare begrepp än primärenergi som också inkluderar parametrarna “uthållighet” och “hållbarhet” skulle därför behövas.
I regeringens promemoria förslås att en standardisering är ett bättre verktyg än att integrera en primärenergiindikator i regelverket. Det är oklart vad som här menas? En standardisering av ett klassningssystem som tar hänsyn till primärenergi säger inget, såvida inte avsikten är att den ska implementeras i regelverket. Hur olika energislag ska värderas eller snarare på vilka grunder detta ska ske borde vara ett uttryck för den energipolitiska utveckling man avser. Detta är alltså en fråga för regeringen och inte en myndighetsfråga.

I de svenska kriterierna för passivhus har det viktigaste energikravet avsett värmeeffektbehov vid dimensionerande utetemperatur (en revidering av dessa kriterier pågår just nu). När riktigt tuffa energikrav ska ställas och vi i Sverige har stora brister på uppföljande mätningar, så vet vi inte med säkerhet vilken årsenergi som uppstår trots att vi har en byggnad med väldefinierade förutsättningar. Verkligt utfall kommer nämligen variera stort för olika byggnader beroende på solinstrålningsförhållanden, beteendefaktorer som vädring, spillvärme från verksamheter, etc.

Vi föreslår därför att Boverket ges i uppdrag att utreda förutsättningarna för:
att komplettera kravet på årsenergi med ett funktionskrav för byggnadens värmeförluster, t.ex. enligt den modell som nu arbetats fram av expertgruppen om Sveriges Centrum för Nollenergihus och som tillämpas för passivhus
att viktningstal för olika energislag som beaktar dess resurspåverkan utarbetas och implementeras i begreppet byggnadens energiprestanda.