Kulturarvsstödet är omodernt

Kyrkor och kapell utgör en viktig del av det svenska kulturarvet och staten bidrar årligen till bevarandet av dessa byggnader via den så kallade kyrkoantikvariska ersättningen. Det årliga bidraget ligger dock på samma summa idag, som när kalkylen för anslaget gjordes år 1996.

Den kyrkoantikvariska ersättningen är en del i den överenskommelse som träffades mellan kyrkan och staten i samband med separationen år 2000. Stödet utgör en ekonomisk kompensation för ansvaret som landade på kyrkan, för bevarandet av de kulturhistoriska värdena i kyrkobyggnader, kyrkotomter, kyrkliga inventarier och begravningsplatser. Syftet med ersättningen är att upprätthålla det kyrkliga kulturvärdet som utgör en stor del av Sveriges kulturarv.

– Man brukar säga att svenska kyrkan förvaltar Sveriges största sammanhängande kulturarv, säger Markus Dahlberg, chef över enheten för kulturarvsstöd i Svenska Kyrkan.

Det statliga bidraget består av 460 miljoner om året, som kyrkan nationellt fördelar mellan stiften. Vilka stift som får vad beror bland annat på hur många och hur stora kyrkorna de kyrkor är som omfattas av kulturmiljölagens skyddsbestämmelser. Stiften i sin tur beslutar om fördelningen till konkreta åtgärder i stiftets församlingar.

– Vi agerar på nationell nivå i första hand som stöd för stiften. Stiften i sin tur har antikvarier med kompetens i fastighetsfrågor och bevarande av kulturarv. Sedan har vi det viktigaste som är det praktiska förvaltarskapet, där församlingarna bär det yttersta ansvaret, säger Dahlberg. Det är församlingarna som äger och förvaltar kyrkorna och det kulturarv som finns i och kring dem. Det är också församlingarna som ansöker om kyrkoantikvarisk ersättning.

Sett till kyrkans fastighetsbestånd i sin helhet så menar Dahlberg att det över lag är väl hållet. Majoriteten av landets kyrkor är väl hållna och det finns ett stort engagemang i församlingarna för att fortsätta bevara kulturvärdet i dessa byggnader. Men det finns också exempel på där man av ekonomiska skäl måste överväga avyttring och ett antal försäljningar har redan skett.

– Några församlingar per år måste avyttra kyrkor för att klara ekonomin och drar man ut alla linjer med ökande kostnader och minskade intäkter så är det oroande. Vissa kyrkor har stora underhållskostnader som tar stora delar av stiftets disponibla ersättning i anspråk. Det finns absolut farhågor inför framtiden om hur vi ska klara den situationen, säger Dahlberg.

Vid försäljning av fastigheter i kyrkans regi är det församlingarna som tar besluten på lokal nivå. Det finns ett regelverk om att ta en kyrka ur bruk där stiftet är involveras och är det en skyddad byggnad ska även länsstyrelsen höras.

– Det finns ett 20-tal skyddade byggnader som har sålts och även exempel på där kyrkor gjort om till bostad, berättar han.

Av kyrkans samtliga kostnader utgör ungefär en fjärdedel kostnader för fastighetsförvaltning.  Eftersom ekonomin i församlingarna ser olika ut finns även ett utjämningssystem för att bära de svagaste och se till så att även dessa klarar sina nödvändiga kostnader. Men basen i kyrkans ekonomi utgörs av medlemsavgifter och i takt med att allt fler väljer att lämna kyrkan, sjunker också intäkterna. Med andra ord minskar även det ekonomiska underlag som krävs för att klara uppdraget att bevara det kyrkliga kulturarvet.

– Församlingarnas ansökningar om kyrkoantikvarisk ersättning överstiger disponibla medel med mer än det dubbla.

Dahlberg anser att den kyrkoantikvariska ersättningen bör höjas.

– Nivån fastställdes i samband med att kyrkan och staten särade på sig. Anslaget bygger på en uträkning från 1996 utifrån det penningvärde som var då. Det har inte uppräknats sedan dess och det vore skäligt att se över beloppet när behoven är så stora.

Från kyrkans håll har man redan argumenterat för en höjning av stadsbidraget, men utan framgång så här långt.

– Vi måste ta fram tydligare underlag om behoven som kan ligga till grund för vår diskussion med staten, konstaterar Dahlberg.

Hur mycket pengar från staten vore rimligt enligt dig? 

– Att indexberäkna den summa som var utgångspunkten 1996, bör vara en grund för staten att räkna ut det på. De kulturhistoriska värdena är lika höga nu som då. Om vi ska vidmakthålla vårt uppdrag att bevara det får inte staten svikta.

Utöver detta måste kyrkan jobba mer effektivt med förvaltning och se över fastigheterna som finns i beståndet, varav långt ifrån alla är kulturminnesskyddade, enligt Dahlberg.

– Kyrkan har utarbetat ett fastighetsregister för att få överblick över hela beståndet. Alla församlingar ska även ta fram en lokalförsörjningsplan, som avspeglar såväl verksamhetens behov som de långsiktiga kostnaderna för fastighetsinnehavet. Stiften stödjer i det arbetet. Vissa församlingar har samordnat fastighetsförvaltningen på olika sätt för att göra det mer effektivt. Det pågår ett omfattande arbetet på samtliga nivåer inom kyrkan för att både effektivisera och höja kvaliteten i fastighetsförvaltningen, säger Markus Dahlberg.

Text: Malin Rothenborg