Renovering av Nationalmuseum på Blaiseholmen

Sedan sommaren 2014 har Statens fastighetsverk arbetat med renoveringen av Nationalmuseum på Blasieholmen i Stockholm. Uppdraget, att förvandla Friedrich August Stülers byggnad från 1866 till ett fullt modernt, säkert och besöksvänligt museum – samtidigt som höga kulturvärden bevaras – är en komplex uppgift. Med cirka ett halvår kvar till överlämning återstår fortfarande mycket arbete men på sina ställen kan man nu börja skönja det fina resultatet. Idag bjöd Statens fastighetsverk in pressen till Öppet bygge för en smygtitt.

Att det händer mycket i byggnaden är tydligt, med närmare 280 personer arbetandes på plats är det full aktivitet överallt i huset. Utöver en stor projektorganisation kan man under en rundvandring träffa på smeder, målare, murare, ställningsbyggare, plåtläggare, rörläggare, akustiker, hissmontörer, plattsättare, stuckatörer, stenhuggare, konservatorer och sprinklerinstallatörer. Många skilda yrkesutövare som alla har samma mål i sikte; att bidra till att ge Stockholm och Sverige en ny museiupplevelse i en unik kulturmiljö från 1866.

Balansakt mellan dåtid, nutid och framtid
En självklar utgångspunkt för Statens fastighetsverk under renoveringen har varit att tillgodose verksamhetens många behov vad gäller klimat, säkerhet, tillgänglighet och logistik. Krav som är nödvändiga för att bedriva museiverksamhet och för att kunna vara kvar i den byggnad som på 1860-talet uppfördes för att vara Sveriges främsta konstmuseum.
– Att verksamheten blir kvar i byggnaden har i sig ett ovärderligt värde. Sedan gäller det för oss att balansera mellan att värna ett 150 år gammalt kulturarv och att utveckla byggnaden. För att lyckas har vi ibland varit tvungna att göra stora ingrepp men mycket har också kunnat lösas genom innovativa och bitvis helt osynliga lösningar, säger Åsa Albihn, fastighetschef vid Statens fastighetsverk.

Ett exempel på en sådan lösning är klimatanläggningen på mellanplanet. Genom att placera ventilationskanalerna under golvet på våningen ovanför döljs de helt för omvärlden. Ventilationsluften får sedan strömma ner från taket genom salens många takrosetter. I dessa finns även brandskydd i form av sprinklers gömda.

Ett museum som flödar av ljus
Ett av renoveringens mest iögonfallande resultat är att ljuset åter flödar in genom museibyggnadens 300 fönster. Ett faktum som kommer att förstärka besökarens konstupplevelse men också ge en känsla för byggnadens placering i staden.

Ljust är det numera också i den södra ljusgården. Hörsalen, som tidigare var placerad här, är riven och de fönster som varit igensatta är framtagna i teglet. I rummets mitt har museets nya hissar tagit plats. Här finns en stor transporthiss som vid behov kan frakta konst och föremål på ett säkert sätt. Övrig tid kommer den, tillsammans med övriga hissar, att bidra till en förbättrad logistik för besökarna. En annan nyhet är att de båda ljusgårdarna försetts med tak av glas.
– Glastaken över ljusgårdarna tillhör utan tvekan de största utmaningarna i projektet. Takkonstruktionerna anlände färdigmonterade på en stor pråm en tidig söndagsmorgon i höstas. Vi var många som höll andan då en specialkran lyfte de två, 25 ton tunga och 342 kvadratmeter stora, stålkonstruktionerna på plats, säger Cecilia Brännvall, projektchef vid Statens fastighetsverk.

Sedan dess har stålkonstruktionerna, som har ett intrikat och vackert triangelmönster, försetts med glas – ett arbete som tagit ett antal månader att genomföra.

Skräddarsydda lösningar i 150 år gammal byggnad
Svea Solskydd har fått i uppdrag att ansvara för solavskärmningen i hela Nationalmuseet på Blasieholmen.
– Uppdraget innebär installation av solavskärmning, både i taklanterniner och i utrymmen som till exempel konstsalar. Projektet är omfattande och vi har cirka 500 unika enheter som ska bearbetas, säger Mikael Hermander, som äger Svea Solskydd tillsammans med Peter Wallin

Svea Solskydd har en lång erfarenhet och stor kompetens av entreprenader inom solavskärmning, framförallt i anrika byggnader. Sedan 2004 har de utfört en rad olika solskyddsentreprenader i Stockholm.
– Vi har varit inblandande i projekt som till exempel Gamla Riksdagshuset på Riddarholmen, Tekniska Museet och Centralstationen i Stockholm. Vi är ett bra team och har rätt resurser för att utföra den här typen av projekt.

I projektet Nationalmuseet har Svea Solskydd tillsammans med arkitekterna anpassat lösningarna efter de krav som ställs och med ett estetiskt bra utseende.
– Lösningen skräddarsys efter kundens önskemål, både när det gäller estetik, funktion och utförande. I projektet har vi tillsammans med arkitekten tagit fram en miljövänlig rullgardinsväv som begränsar instrålning av UV-ljus som kan skada konst och andra föremål i fastigheten

I projektet är ett av de gemensamma målen att bevara och värna ett 150 år gammalt kulturarv samtidigt som fastigheten utvecklas. En av utmaningen är den begränsade ytan.
– Det är en gammal byggnad och trångt på många ställen. För att kunna bevara och värna om byggnaden, vilket jag är glad över så får man helt enkelt acceptera och lösa uppgiften utifrån de förutsättningar som råder.

Svea Solskydd är glada över det prestigefulla uppdraget och tror att bland annat meritlistan, det goda ryktet och hjälpsamheten är faktorer till nya uppdrag.
– Vi håller tidplanen, vad vi lovar och har en lång meritlista med många lyckade projekt. Det är fantastiskt roligt att få utföra ett jobb i en byggnad som renoveras för första gången på 150 år. Jag ser fram emot att besöka museet utöver konsten, avslutar Mikael Hermander.

Mer volym och starkare färger
En annan märkbar förändring som renoveringen fört med sig är att flera utställningssalar återfått sin volym efter att sekundära mellanväggar har rivits. Mycket arbete har också lagts ned på färgsättningen. Genom undersökningar av konservatorer, antikvarier och målare har mycket ny kunskap tagits fram om hur byggnadens tidigare kulörer på väggar och tak sett ut. Vissa rum har återfått sina ursprungliga kulörer, andra har fått den kulör som rummet hade vid den tid då den fått sin nuvarande prägel, t ex vid 1920-talets ombyggnad. En tredje, och till antalet stor kategori rum, är den där museets intendenter och utställningsdesigner låtit presentationen av samlingarna styra valet av nya kulörer. Med avstamp i arkivstudier har utgångspunkten varit att framhäva både 1800-talsbyggnaden och konsten.
– I takt med att nya ideal utvecklats har museet målats om. De vita väggarna som blev populära i konstmuseer på 50-talet har nu fått stå tillbaka för nya uttryck med ännu äldre referenser. En serie av rum har målats i olika nyanser av grönt, gult, rött och rosa som samspelar med färgerna i 1700-talets konst och konsthantverk, vilket blir en ny upplevelse för besökarna, säger Helena Kåberg, intendent, design- och arkitekturhistoriker vid Nationalmuseum.

Det senaste året har också inneburit ett stort antal konservatorsarbeten runt om i byggnaden. Utöver alla färgundersökningar har bland annat det vackra taket i museets nedre och övre trapphall konserverats vilket gör att detaljer framhävs på ett helt nytt sätt.

Runt om i huset finns tecken på mycket stor hantverksskicklighet. Den uppmärksamme besökaren kan till exempel lägga märke till att museets nya innerfönster försetts med ådringsmålning eller att tak på flera ställen försetts med dekormåleri.

Exteriöra förändringar
Utöver all interiör ombyggnad och renovering har mycket exteriört arbete genomförts. Taket har renoverats och belagts med kopparplåt, fasaden lyser åter ljus efter att stenar tvättats eller bytts ut och i Museiparken finns en ny byggnad med en fasad av flätad betong. Den senare ska nyttjas för museets servicefunktioner.

Mycket är klart, annat återstår
Ett drygt halvår återstår innan det är dags för Statens fastighetsverk att lämna över den färdigrenoverade museibyggnaden till Nationalmuseum. Under den här tiden ska installation av teknik i dörrar för att säkra tillgänglighet, brandsäkerhet och klimat fixas, hisstornet ska få en fasad av flätad patinerad mässing, parkettarbeten och läggning av kalkstensgolv ska avslutas, ljusgårdarna ska putsas, toaletter installeras och driftsättning injusteras och samordnas, för att bara nämna något. Hösten 2018 kan du som besökare sedan ta del av det färdiga resultatet, då öppnar museet – ett museum som ska ha besökarna och konsten i centrum.’

Så målas Nationalmuseet på Blaiseholmen
Larsson & Örnmark måleri har fått uppdraget av Skanska att utföra målningen i Nationalmuseet på Blasieholmen. En avgörande faktor till det prestigefulla uppdraget är kompetensen menar Lars Sandberg, projektledare på Larsson Örnmark Måleri.

Uppdraget på Nationalmuseet innebär målning av ytor såsom; väggar, tak, fönster, vind och balkar. Det är ett omfattande uppdrag som dels ställer höga krav på färgvalen.
– I de allmänna utrymmena följer vi ursprungskulörerna så gott som till punkt och pricka. En utmaning har varit färgbrytningsprocessen där flertal kulörer brytits fram på plats. Tack vare våra skickliga medarbetare har fribrytnigen gått bra.

Mycket arbete har lagts ner på att färgsättningen. Genom undersökningar av konservatorer, antikvarier och målare har mycket ny kunskap tagits fram om hur byggnadens tidigare kulörer sett ut.
-Mycket av arbetet har består av att utföra dekorativt och antikvariskt måleri vilket innebär att gestalta och återskapa ytor som är historiska. Vi påför inte mer färg än vad som är nödvändigt på vissa ytor, säger Lars Sandberg.

En av ljusgårdarna har en gång i tiden varit väldigt rikt dekorerad med friser på väggarna som Larsson Örnmark Måleri ska marmorera för att efterlikna sten, ett utmanande jobb menar Lars Sandberg.
–  En annan utmaning är rekonstruktionen av en utställningssal där konservatorerna skrapat fram en takdel som en gång i tiden varit dekormålat. Rekonstruktionen som påbörjas i sommar beräknas ta cirka tre månader och kräva 5–6 dekorationsmålare.

Larsson Örnmark måleri använder linoljefärg och har byggvarubedömningen för att säkerställa de olika materialvalen. Lars Sandberg har jobbat inom branschen i 40 år och är väldigt stolt över uppdraget som han också beskriver som ett av de svåraste.
– Jag tycker att vi har engagemanget som behövs i ett projekt som detta. Alla medarbetare gör en otroligt fin insats och jag pratar och pushar killarna regelbundet. Det finns en laganda och jag är stolt över att fått in så många skickliga människor i projektet – det lyser verkligen igenom, avslutar Lars Sandberg.

Återskapning av alla profiler och listverk
StuckBema ansvarar för stuckaturen i renoveringen av Nationalmuseet. Som namnet antyder arbetar StuckBema med gips och utför alla typer av entreprenader inom stuckatur.
– I projektet på Nationalmuseet har vi arbetat med att återskapa hela den södra ljusgården. Det innebär återskapning av alla profiler och listverk, säger Tommy Segel på StuckBema.

Stuckatur är ett klassiskt hantverk där beprövad kunskap möter ny teknologi och tänkande. Ett högt kvalitetstänkande ingår i StuckBemas stuckatörers vardag. Med dessa krav utför de noggranna dokumentationer, kvalitetsrutiner och egenkontroller.
– Arbetet har flutit på väldigt bra. Det medföljer alltid utmaningar när målet handlar om att återskapa någonting

I sina uppdrag arbetar de enbart med miljövänliga produkter.
-Vi har en gedigen kunskap och en stor kapacitet. Förutom kulturbyggnader gör vi även moderna stuckaturer, avslutar Tommy Segel.

Text av Myrna Whitaker, Branschaktuellt.se