Ska överträffa styrkan hos alla kända konkurrenter.
Det ska överträffa styrkan hos alla kända konkurrenter – forskare vid KTH, University of Michigan i USA och DESY i Tyskland har producerat världens starkaste biomaterial. Det finns utmaningar med att skapa användbara material från nanometerstora komponenter (som kolnanorör). Bland annat att kunna sammanfoga dessa så att nanokomponenternas överlägsna egenskaper återspeglas i den slutliga produkten, skriver KTH. Nanofibrillär cellulosa (CNF), naturens byggsten som ger styrka och stabilitet för träd och växter, är en biobaserad naturligt förekommande nanofiber med extrema mekaniska egenskaper.
Extrema mekaniska egenskaper
Forskarna ska alltså ha lyckats sätta ihop ett användbart material som nyttjar de extrema mekaniska egenskaperna hos CNF och som kan användas för framställning av framtida biobaserade lättviktsmaterial för användning i flygplan, bilar, möbler och andra produkter.
– De biobaserade fibrer eller filament som vi tillverkar från CNF är åtta gånger styvare och starkare än den spindeltråd som allmänt anses vara det starkaste biobaserade materialet. Förutom att slå alla biobaserade material överstiger de specifika egenskaperna i styrka eller styvhet de flesta metaller, legeringar, keramik och glasfibrer men är även i paritet med kevlar, säger Daniel Söderberg, forskare vid KTH i ett pressmeddelande.
Ökad förståelse
Studien är publicerad i tidningen American Chemical Society (ACS Nano) och beskriver forskarnas metod att efterlikna naturens förmåga att ordna nanofibrer.
En ökad förståelse för hur fysiken kontrollerar struktureringen av komponenter på nanometernivå, såsom CNF, har banat väg för framsteg. Denna förståelse har kombinerats med en relativt enkel process där man låter nanofibrer omgärdade av vatten flöda i en millimeterbred kanal. Genom att ansluta två ytterligare flöden vinkelrätt mot flödesriktningen i två steg, först vatten och sedan vatten med lågt pH, ger resultatet att nanofibrerna orienteras i flödets riktning (längs den fiber som spinns). De låses sedan fast genom att interaktionerna mellan nanofiberna styrs. Detta ger en välorganiserad struktur av nanofibrer som sedan kan torkas.
– Detta forskningsresultat har åstadkommits genom att vi utvecklat en förståelse som gör att vi kan kontrollera de grundläggande parametrar som är nödvändiga för perfekt nanostrukturering, såsom partikelstorlek, interaktioner, orientering, diffusion, nätverksbildning och dynamik, säger Daniel Söderberg.
Så här flätas nanofibrerna för att bli till världens starkaste material. Bildkälla: KTH
Daniel Söderberg tillägger att studien även öppnar möjligheten för att utveckla material från andra typer av nanofibrer där den strukturella kontrollen kan tillåta framställandet av användbara material med avancerad funktionalitet och goda mekaniska egenskaper. Processen kan därmed också användas för att kontrollera framställningen av komponenter från kolnanorör och andra nanofibrer.
Det framställda biobaserade materialet har en dragstyvhet på 86 gigapascal (GPa) och draghållfasthet på 1,57 GPa. Forskningen har finansierats av Knut och Alice Wallenbergs Stiftelse genom Wallenberg Wood Science Center vid KTH.
Myrna Whitaker 
Anna Broberg 
Christopher Blanck 
Nils Lund 
