Tårtan börjar ta slut – nu måste industrin välja

– Energimarknaden förändras hela tiden, men över tid ackumuleras också en gedigen bakgrund. Som energimarknadsanalytiker har jag haft förmånen att bevaka omvärldsutvecklingen och strävar efter att sila fram det mest väsentliga ur prissignalerna. Jag har identifierat några viktiga brytpunkter som jag nu ska dela med mig av, säger han och fortsätter:

– Väl underbyggda antaganden ger en väldigt potent bild, och på mitt föredrag ska jag visa de analyser som marknadsinsiktteamet på Sigholm kommit fram till som ger en uppdatering om var vi befinner oss, vart vi är på väg inom fyra, fem års tid och på vilket sätt industrin kan hantera den resan. För den kommer bli skakig.

Till den som tycker det låter drastiskt vill han påminna om det som nu spelas ut i realtid.

– Att Wallenberg nu beslutat att ta över Stegra – bara där ryker det överskott som pressat priset i norra Sverige. Stegra, Hybrit, industrin och datahallar vill alla ha mer el. Samtidigt byggs knappt någon elproduktion.

Nått botten

Förra året låg norra Sveriges elpris på 18 öre per kilowattimme – det lägsta priset någonsin, justerat för inflation.

– Även om bara en tiondel av de planer som finns blir av räcker det för att radera ut den nordiska rabatt vi haft med 18 öre i norra Sverige mot 110 öre ute i Europa. Och det kan gå fort – precis som det visade sig i januari och februari i år. Då berodde det plötsligt högre elpriset på vädret och var temporärt, men det vi talar om framöver är strukturella förändringar. Ett stålverk byggs inte för en vecka eller två – utan för kommande decennier, säger han.

Det kommer att bli en kraftig förändring, något industrins aktörer är ovana att hantera, säger han. För på 70- och 80-talet byggde staten kärnkraft. På 2010-talet bekostade hushållen elcertifikatssystemet som med några hundra miljarder kronor i bidrag byggde ut kraftproduktionen med cirka 30 terawattimmar.

– Nu står industrin inför en fördubbling av elkonsumtionen, och ingen plockar upp bollen för att finansiera produktionsutbyggnaden. Och då blir deras konsumtionsökning deras utmaning, inte någon annans, säger Arne Bergvik och tillägger:

– Samtidigt är de inte ensamma om att vilja ha mer el. Inte minst datahallarna kräver mer och verkar dessutom vara villiga att betala mer för elen än industrin, i alla fall nu. Datahallar byggs på 12 till 18 månader – inte fyra, fem år och behöver varken Malmbanan eller djuphamn i Luleå.

Billigt nu, men sen?

– Vill man ha mer el behöver man sätta upp en portföljstrategi för hur man ska möta förändringarna som inte startat ännu – men som kommer starta snart. Vad finns det för alternativ – givet att vi fortfarande har tid på oss? Det är det jag tänker visa mina åhörare under seminariet, med fokus på två konkreta åtgärder.

Och resan kan sluta lyckligt.

– Du kan när som helst bestämma dig för att ta ett större ansvar för din egen försörjning. Det lyckliga i kråksången är att det fortfarande finns producenter som vill utveckla parker, men de saknar köpare. Det eftersom vi har ett elpris som är för lågt – runt 45 öre per kilowattimme på terminsmarknaden och ännu lägre i norra Sverige. Då vill köparna inte teckna ny produktion för 60, 70 öre när de ser att det finns en tårtbit kvar på marknaden med billigare el, säger han och tillägger:

– Problemet är att det nu är många som tittar på just den tårtbiten. Om någon sträcker sig efter den är den slut, och då väntar något annat. Jag kommer visa en graf som illustrerar storleken på tårtbiten och hur många som vill ha tårta.

Agera nu

– Min ambition är att ge berörda aktörer rätt underlag, så de kan hantera de utmaningar som de inte vet om – och att det finns möjligheter att lösa detta på. Men det gäller att bli medveten om det nu.

– Skulle vi exempelvis trampa på gasen i utbyggnaden av vindkraft tar det sex, sju år att driftsätta omfattande volymer, särskilt då vissa av utvecklarna har sparkat upp till hälften av sin personal så sent som i höstas. Så det blir en vattendelare mellan dem som har information och vidtar rätt åtgärder och de som inte har det och inte gör något. Det är en ödesfråga skulle jag säga. Det finns inget övergripande ansvar och ingen har mer rätt till elenergi än någon annan, säger Arne Bergvik och avslutar:

– Må bäste aktör vinna. Vi har ett allvar i budskapet men också goda nyheter. Kom på seminariet så får du reda på vad du behöver veta, bättre förr än senare. Du får också ta del av väldigt konkreta handlingsmöjligheter. Det är bara ett samtal bort om man vill ringa – det är den insikten jag vill ge.