Ingen undgår kameran – en missförstådd möjlighet

”Det handlar ytterst om att kommunicera. Att inte bli alltför ivrig utan se det som ett kraftfullt verktyg i en större verktygslåda”, så sammanfattar kameraforskare Markus Lahtinen kameraövervakningens möjligheter.

Markus Lahtinen är lärare på Ekonomihögskolan vid Lunds universitet och – kameraforskare. På Fastighetsmässan ska han både tala om kameror under rubriken Kameraövervakning som verktyg för ökad trygghet i fastigheter och moderera en paneldebatt på ämnet Att bygga trygghet – fastigheten som strategi för den säkra staden.

    – Jag är teknikekonom och undervisar inom informatik. De senaste tjugo åren har jag fokuserat på kameraövervakning. Det är om allmänhetens syn på kameraövervakning som jag får flest frågor av medier, säger han.

Att han kallar sig kameraforskare är mer som ett förtydligande. Egentligen består ämnet av flera tårtbitar som man behöver ha koll på som juridik, teknik, kriminologi, ekonomi och den allmänna debatten kring kameraövervakning. Markus Lahtinen har koll på hela tårtan.

Juridiken är styrande

I sin föreläsning ska han ge en utblick över vad juridiken säger om kameraövervakning.

– Det är juridiken som är den viktigaste utmaningen när det gäller kameraövervakningen. Vissa tycker att det känns integritetskränkande att bli övervakad medan många ser möjligheter att få bort otrygghet med hjälp av kamerorna, säger Markus Lahtinen.

De tre opinionsundersökningar Markus Lahtinen gjort under 2010-talet har aldrig visat på ett motstånd hos allmänheten mot kameraövervakning. Motståndet menar han har funnits inbyggt på ett politiskt plan.

– Det finns nog ingenting som har ett så starkt symbolvärde för ett övervakningssamhälle som en kamera. Antagligen är det grundat i populärkulturen och boken 1984, säger han.

Boken handlar om den totalitära staten som övervakar medborgarna. Den kom ut på 1940-talet och gav upphov till begreppet ”Big Brother”.

– Jag kan inte se framför mig med det demokratiska och förvaltningsrättsliga ramverk vi har att det skulle kunna gå överstyr. Det är självsanerande också. Skulle ett eventuellt misstag uppdagas och läcka till medier skulle man vara tillbaka på ruta noll igen. Det är ovanligt att allmänheten använder sina rättigheter i förhållande till Integritetsskyddsmyndigheten. Men det finns en upplysningsskyldighet att informera där det finns kameror uppsatta, såväl som möjlighet att ifrågasätta kameraövervakning om vi känner oss övervakade, säger Markus Lahtinen.

Fler möjligheter

– Jag har en regelbunden dialog med polisen om deras kamerautveckling. Ofta handlar det om ärenden där utredningsbiten har förstärkts tack vare kamerorna. Särskilt vid allvarlig brottslighet har kameramaterial ett stort värde, men även i sammanhang som rör mer vardagliga brottstyper. Bägaren med fördelar fylls på hela tiden och det ska ställas mot en ganska abstrakt diskussion om övervakningssamhället, som jag följer med stort intresse, men som delvis är verklighetsfrånvänd, säger han och fortsätter:

– Hur mycket kameraövervakning det kommer att bli framtiden är för tidigt att säga. Sverige är beroende av vad som händer i omvärlden. Men på ett djupare plan är jag övertygad om att finns det teknik som är användbar och den blir billigare – då kommer den att etablera sig.

Vad vill du att besökarna ska få med sig från mässan?

– Jag vill berätta att det finns ett starkt stöd hos allmänheten för kameror. Nyckeln är att upplysa om varför man sätter upp kameraövervakning där man gör det. Det handlar ytterst om att kommunicera. Att inte bli alltför ivrig utan se det som ett kraftfullt verktyg i en större verktygslåda, säger han.

För det är inte så enkelt att få sätta upp en kamera. För att få göra det måste alla andra möjligheter till trygghet först utretts som en bättre belysning och borttagning av skymmande buskage.

– Det måste också finnas ett uttalat syfte. Kring framtiden kan man konstatera att kameror idag är en mogen teknik men det finns mer värde att få ut ur dem än det uppenbara, berättar Markus Lahtinen.

Han vill också ge en europeisk bild av läget.

– Det finns gemensamma regler som Sverige tolkar restriktivt men vi rör oss mot en mer liberal syn. Det kommer också ny säkerhetsteknik med ansiktsigenkänning och biometrik. Det är ett kraftfullt verktyg men det kommer med ett ansvar. Tekniken kommer aldrig ersätta den personal som arbetar med säkerhet men den kan vara ett komplement. Finns det ingen mänsklig åtgärd kommer inte tekniken till sin rätt, säger han.

Finns redan överallt

Kamerorna finns redan överallt. Han ger exempel på att den svenska polisen har mellan fem och sex tusen kameror medan Stockholms lokaltrafik har 25 000. För att inte tala om alla butiker, idrottsanläggningar och järnvägsstationer.

– Där finns det stora antalet kameror. Då har vi inte ens berört alla mobiltelefoner och bilar. Vi lever idag i en tid där kamerorna är närvarande nästan överallt. De kommer inte försvinna. Ska man ha en diskussion om integritet tror jag man får börja diskutera vad integritet är i ett landskap där integritet inte är som det var tidigare, avslutar Markus Lahtinen.