Larmet: Allvarliga brister vid val av fallskydd

Fall från hög höjd är en av de vanligaste orsakerna till att arbetare omkommer eller drabbas av allvarliga skador i byggbranschen. Av 98 dödsolyckor de senaste tio åren har 25 orsakats av fall från hög höjd.

Det anmäls också årligen mellan 400 och 500 arbetsolyckor med sjukfrånvaro i byggbranschen efter att arbetstagare fallit från hög höjd. De står för 12 till 13 procent av de totalt 3 500 till 4 000 arbetsolyckor med anmäld sjukfrånvaro varje år i branschen.

– Skadorna kan ge men för livet och det förekommer att arbetstagare dör. Fallrisker från höjd ska därför alltid förebyggas. Ingen ska bli sjuk, skadas eller dö av jobbet, säger arbetsmiljöinspektör Denisa Samuelsson, medlem i projektgruppen.

Trots detta förekommer det fortfarande brister i användning av fallskyddsutrustning. Det visar en tillsyn som Arbetsmiljöverket gjort mellan mars 2022 och februari 2025.

Av de omkring 2 700 inspektionerna på 2 500 arbetsställen ledde hela 62 procent till att arbetsgivaren fått krav på arbetsmiljöåtgärder.

Arbetsgivare väljer fel utrustning

Framför allt har det handlat om att arbetsgivaren ska prioritera gemensamma skyddsåtgärder framför personliga. Exempelvis gemensamma skyddsräcken eller fallskyddsnät. Personligt fallskydd ska nämligen enbart användas vid de tillfällen då risken för fall inte kan förhindras på annat sätt.

– Arbetsgivare behöver skaffa sig en klar uppfattning om arbetsmomentet och förhållandena på arbetsstället innan man väljer vilken typ av fallskydd som ska användas. Våra inspektörers samlade bild är att arbetsgivare ofta har valt personlig fallskyddsutrustning. Trots att fasta fallskyddsanordningar hade varit ett möjligt och säkrare val, säger Denisa Samuelsson.

För den som vill läsa hela Tillsynsrapporten så finns den här.

Vanliga brister vid användning av personlig fallskyddsutrustning:

• Riskbedömningar för arbetet som ska utföras har saknats. Det är upp till arbetsgivaren att riskbedöma valet av fallskyddsutrustning och att bedöma de risker som arbetsutrustningen i sig kan orsaka. Vissa arbetsgivare har lagt över ansvaret att göra dessa bedömningar på arbetstagarna. Andra gånger har arbetsgivaren förlitat sig på riskbedömningar gjorda av företaget som hyr ut utrustningen.
• Skriftliga instruktioner för hur utrustningen ska användas och förankras har saknats. När företag ägnar sig åt farligt arbete, till exempel arbete på hög höjd, är det alltid arbetsgivarens ansvar att se till att instruktioner finns på plats och att arbetstagarna följer dem.
• Utrustning har använts felaktigt eller inte alls. Vi såg till exempel att utrustning som är avsedd att användas på högre höjder, även användes på lägre höjder. Det kan resultera i att utrustningen inte skyddar vid ett eventuellt fall.
• Rutiner för underhåll, egenkontroll och rengöring av fallskyddsutrustningen har saknats. Då uppstår en risk för att utrustningens livslängd förkortas. Vi har ofta stött på smutsig personlig fallskyddsutrustning som legat slängd i arbetsbilarna.