Stort intresse för passivhus i Sverige

Marcus Rosenholm

0

Intresset för passivhus växer i Sverige i takt med att miljömedvetandet också växer. Men vad handlar passivhus om och varför ökar intresset för passivhus just nu?
Miljö. Ett ord som idag ingår i stort sett alla sammanhang vi rör oss i. De stora städerna blir allt större och behovet av energi till de allt fler bostäderna verkar omättligt. Vindkraftverksnurror börjar dyka upp över hela landet. Ska vi köpa något tittar vi efter miljövänliga alternativ om de verkar överkomliga i pris. Inget företag framstår som seriöst om det inte har en miljöpolicy. Och vi hör om Kyotoprotokollet, Rio och miljökonferensen i Durban. Så visst börjar miljötänkandet tränga igenom. Men vi som varit med lite längre har undrat varför det inte gått snabbare?

Miljötänkadets långa resa
Energikrisen 1973, debatten om kärnkraftverket Barsebäck 2 i samband med valet 1976 – och den massiva lågkonjunkturen vid samma tid – gjorde att alternativa energikällor och att jordens resurser inte var oändliga kom upp till ytan. Böckerna ”Ecotopia” och ”Ecotopia Emerging” lästes av miljömedvetna världen över och skepticismen mot kärnkraft växte. Hanteringen av folkomröstningen om kärnkraft 1980 ledde sedan till att Miljöpartiet bildades 1981, troligen med förebild från Tyskland där de Gröna hade grundats året före.

När det gäller miljö och byggande fanns det entusiaster på högskolor i Lund och Stockholm som ville utveckla byggandet mot hållbara lösningar. Namn som Bengt Hidemark, Varis Bokalders, Bo Adamson och Bengt Warne kan alla associeras med detta. Det hölls också valbara kurser på skolorna i ämnet ”Ekologiskt Byggande”, bland annat ledda av Hidemark och Bokalders i mitten på 80-talet. Warnes ekologiska villa utgjorde också något av en förebild vid den tiden. Hidemark och Adamson skrev boken ”Sol – Energi – Form” som försökte samla vad man visste om ett miljömässigt byggande 1986.
1988 diskuterade Adamson med Wolfgang Feist tanken om passivhus, vilken sedan vidareutvecklades i Tyskland via ett antal forskningsprojekt. Passivhus är byggnader som ”passivt” värms upp via solen, interna värmevinster och återvunnen värme i ventilationssystemen. 1996 grundades sedan Passivhaus Institut (PHI) av Feist i Darmstadt som i dag är ett världsledande centrum för passivhusstandard. Så det är inte märkligt att majoriteten av alla energieffektiva byggnader uppförts i Skandinavien eller i tysktalande länder.

Men det gjordes en del experiment med miljö och byggande redan där på 80-talet. Det handlade om solceller, jordvärme och en del sådant. Bollen rullade långsamt vidare och mot Millennieskiftet kom till och med ny lagstiftning. Miljöbalken, som skulle ta ett samlat grepp om lagstiftningen på miljöområdet.

Nu verkar droppen ha urholkat stenen så att nästan alla byggprojekt har miljötänkande i sig, gällande såväl villor, flerbostadshus och lokaler. Ibland verkar det som att man verkligen brinner för miljön, ibland att det mest handlar om plikt och att tillfredsställa marknadsföringsändamål – men det verkar i alla fall hända saker.

Konsumenten har det komplicerat
Vi vet från andra områden att det finns en ökad komplexitet i det mesta nu. Bara att beställa en kopp kaffe är en ren vetenskap. Inom miljöområdet är det lika snårigt. Hur vet vi vad som är en bra produkt egentligen? Miljömärkningar är en väg och certifieringar är en annan. Vi har alla sett miljömärket Svanen och en del har sett EU-blomman som indikator på att produkten är bättre än en annan, men vi vet sällan vad det innebär. Vi har sett företag som skyltar med att de är certifierade enligt ISO 14001, men även där har konsumenten sällan koll på vad detta innebär. Men vi tror att det är något bra förstås.

Vi konsumenter vill förstås kunna avgöra vad vi får för våra pengar. Det är något som också gäller hus, särskilt som de kostar ganska mycket pengar. En tydlig definition är oerhört viktig så vi kan se varför vi ska satsa, eller inte, på att bygga ett passivhus. Eller att kunna avgöra om det hus man försöker sälja till oss är ett passivhus eller något annat.  En husspekulant idag får höra en mängd olika begrepp avsedda att sälja produkten. Passivhus, aktivhus, egenvärmehus, solhus, nollenergihus, plusenergihus och ekohus är bara några av de titlar husen kan få. Det gör det inte lätt för konsumenten.
Det visar sig att många av husen som ine marknadsförs som passivhus faktiskt använder sig av många av de element som ingår i passivhuskonceptet – men inte fullt ut lever upp till samma nivå gällande komfort och energibesparing. Och det visar sig också att många av de hus som marknadsförs som passivhus inte alls är passivhus, om man ser till den ursprungliga internationella passivhusdefinitionen som utarbetats av PHI i Darmstadt.

Sedan finns det också försök att göra en slags svensk passivhusstandard och där man säger sig ta hänsyn till förhållandena i Sverige. Troligen kommer EU att genomföra någon sorts passivhusstandard som byggnorm år 2015 – 2016. Att skapa en medvetenhet kring miljöfrågorna i byggandet är enormt viktigt, men ur konsumentsynvinkel kanske det vore enklast att samlas kring en enda passivhusdefinition.

Vad är ett passivhus?
Vad är då ett passivhus enligt PHI? Ett passivhus enligt internationella passivhuskriterier är en byggnad där man kan uppnå en behaglig temperatur både vintertid och sommartid utan separat uppvärmnings- eller kylsystem, vilket förstås inte betyder att man inte kan ha sådant. Byggnaden ska uppfylla följande krav för att få kallas ett passivhus:
•    Maximalt energibehov för uppvärmning = 15 kWh/kvm, år
•    Täthetskrav med maximalt 0,6 omsättningar/timme vid provtryckning med 50 Pa över- eller undertryck
•    Maximalt energibehov för kylning = 15 kWh/kvm, år
•    Maximalt primärt energibehov för hela byggnaden = 120 kWh/kvm, år
•    Inomhustemperaturen får överstiga 25 grader under maximalt 10% av den varmaste perioden
Alla passivhusberäkningar utförs i beräkningsmallen PHPP, passivhus projekteringspaket, som är ett internationellt accepterat verktyg för att kvalitetssäkra projekteringen samt kontrollera att man kan uppfylla de tufft ställda passivhuskraven. Beräkningarna i PHPP tar bland annat hänsyn till:
–   Tomtens geografiska läge samt orientering i väderstreck
–   U-värden på klimatskalet, det vill säga grund, ytterväggar och tak
–   Byggnadens volym och ytor, referensareor
–   U-värden på fönster och ytterdörrar samt placering av dessa
–   Återvinningsgraden på ventilationsaggregatet
–   Köldbryggor på anslutning av olika byggnadsdelar, fönstermontage m m
–   Skuggning av omkringliggande byggnader, skog, skärmtak m m

Dessa underlag, och några till, ger uppgifter om förluster genom klimatskal och ventilation samt vinster genom solinstrålning. Dessa beräkningar leder sedan fram till ett årsvärmebehov som alltså inte får överskrida 15 kWh/kvm, år för att få kallas ett passivhus.

Vi skriver 2012 idag och mycket har hittills skett på miljösidan när det gäller byggandet under de snart fyrtio åren sedan energikrisen. Vägen har dock varit både snårig och svårgången, så det har tagit tid. Tiden börjar nu bli knapp om vi ska kunna nå målet att hantera klimatfrågorna – och vi måste se om våra hus och lära oss mer om hur vi borde bygga dem. Kanske kommer EU att styra hur det blir, kanske inte. De nya husen vi bygger måste i alla fall garanterat kunna skapa en bra miljö. Inte bara för att ge oss som bor i dem en god framtid – utan för hela planeten. Möjliga vägar ligger utstakade redan – det är dags att ta nästa steg!