Industri reportageGruvboomen har gett Pajala framtidstro
1/08/2012 9min lästid

Gruvboomen har gett Pajala framtidstro

1/08/2012 9min lästid
Gruvboomen har gett Pajala framtidstro

På sätt och vis är det mycket som inte längre är sig likt i Pajala kommun

Foto: Northland

På sätt och vis är det mycket som inte längre är sig likt i Pajala kommun. Från att under decennier varit en avfolkningskommun i kris har utvecklingen vänt med besked och det finns åter en framtidstro i bygden och det på goda grunder. Förklaringen stavas järnmalm.

Tack vare att järnmalmspriset på 62 procentig järnmalm tiodubblats på 6-7 år – från att under decennier legat runt 12 dollar per ton – har gamla järnmalmsfyndigheter blivit föremål för kommersiell drift och nya gruvor prospekteras och startas. Pajala är ett exempel på det senare.

– Jag satt som kommunalråd i Pajala under två perioder och kommunen beskrevs som en av de omöjligaste kommunerna i Sverige att driva med tanke på dess geografiska storlek i förhållande till invånarantalet och näringarna, säger Bengt Niska, VD, för Pajala Utveckling AB.

Detta företag ägs till 51 procent av näringslivet och resterade del av Pajala kommun. Idag fyller han sina dagar med att driva projektet ”Framtid Pajala” med syfte att utveckla det lokala näringslivet. Nu har kommunen bildligt talat vinden i ryggen och det rör sig inte om en svag bris – snarare styv kuling…

Men låt oss ta det från början.

Det hela började 2006, ett par år efter järnmalmspriserna börjat skena på världsmarknaden tack vare ett till synes omättligt sug från Kina men också Indien och andra tillväxtekonomier som fortfarande håller i sig.

– I slutet av november kallade kommunen och företaget Northland Resources till presskonferens på kommunalhuset i Pajala. Då offentliggjordes planerna på att företaget hade för avsikt att starta storskalig järnmalmsbrytning i Kaunisvaara, berättar Bengt Niska.

Att det fanns en järnmalmsfyndighet i kommunen var känt. LKAB hade tidigare innehavt undersökningstillstånd men lämnade området 1975. Att nu på en presskonferens påstå att man som ett relativt ungt och okänt företag skulle dra igång ett mångmiljardprojekt i kommunen var något helt nytt och ett minst sagt djärvt drag i en luttrad bygd som avfolkats under 60 år.

Men redan fyra år senare, i december 2010 sattes spaden i jorden och företaget hade då redan försäljningsavtal med Tata Steel, Stemcor och Standard Bank gällande den framtida produktionen från Kaunisvaara under en period om minst sju år räknat från produktionsstart.

Resten är att betrakta som historia.

Tiden från den första presskonferensen till projektstart har varit rekordkort, säger han. Det är fantastiskt att de klarade finansieringen trots den kraftiga nedgången 2008-2009 som gjort många riskkapitalister försiktiga.

Med skicklighet och god draghjälp av marknadens positiva syn på en fortsatt hög efterfrågan på järnmalmsprodukter har företagsledningen lyckats ro finansieringen i hamn. Det har skett genom en kombination av aktiekapital via nyemissioner, företagsobligationer och andra kreditfaciliteter.

Så sent som i februari 2012 blev den återstående finansieringen klar som garanterade medel till brytningsstart under det sista kvartalet 2012 och första leverens av högvärdigt järnmalmskoncentrat under första kvartalet 2013.

På frågan vad som gör projektet i Kaunisvaara unikt svarar Bengt Niska snabbt:

– Allt som händer här är unikt! Du måste förstå att kommunen bara på några få år gått från en omöjlig situation till att ha bland den snabbaste tillväxten i Sverige. Här investeras det fem-sex miljarder bara i gruvan, men räknar man in vägar, bostäder och allt annat som kommer att behöva byggas runt kommer det säkert att landa på ytterligare ett par miljarder.

De två första gruvorna i Kaunisvaara kommer vid full drift 450 anställda och över 350 kommer att vara involverade i malmtransporterna.

– Lågt räknat kommer 1000 personer att jobba i eller i nära anslutning till gruvans verksamhet. Koppla det till en kommun med 6300 invånare som idag har en balansomslutning om endast 360 miljoner och vem som helst förstår vad det kommer att betyda för kommunen.

Och han gör ytterligare en jämförelse för att ytterligare belysa projektets storlek för Pajala:

– Årsproduktionen i Kaunisvaara kommer att ligga på fem miljoner ton. Det vill säga inte så långt ifrån Malmberget i Gällivare kommun med 18000 invånare.

Bengt Niska menar att befolkningen mer eller mindre tagit emot företaget med öppna armar. Den största farhågan man haft har snarare varit att projektet INTE skulle komma igång.

– Alla har ju förstått att en kommun vars byar och samhällen avfolkas förr eller senare upphör att fungera. Denna nykterhet har funnits bland medborgarna och jag tror det är få gruvprospekteringsbolag som fått applåder efter sina offentliga genomgångar av gruvverksamhetens kommande miljöpåverkan…

Att jobben börjat återvända till kommunen syns redan. 600-700 personer arbetar direkt eller indirekt med uppförandet av gruvområdet.

– Det är en helt annan puls i samhället och en framtidstro som inte funnits på länge. Lokala företagare har redan fått se sin omsättning mångdubblas. Bara under förra året startades 45 nya bolag med säte i denna lilla kommun.

Utmaningarna bygden nu står inför är att se till så att det finns bostäder till den naturliga expansionen.

– Det är inte alls omöjligt att kommunen har 10 000 invånare om tio år. Men det behövs okonventionella vägar för att se till så att det blir fart på byggandet. Och det nu… Man måste gilla läget och se de möjligheter som finns och inte fastna i gamla strukturer och en föreställningsvärld som inte existerar.

Niclas Dahlström, informationschef på Northland Resources menar att man som företag är lyckligt lottade på många sätt.

– För det första handlar det om ett fantastiskt samarbete mellan företaget, kommunledning och inte minst bemötandet från lokala invånare. Vi bestämde oss från början att vara transparenta med vad vi höll på med och vi tror att det varit en bra väg.

För det andra handlar det om malmkroppar som ligger nära ytan och kan brytas rationellt i dagbrott och som består av magnetit.

– Produkten, det så kallade järnmalmskoncentratet är såväl höggradigt – det innehåller hela 69 procent järn – som högkvalitativt. Detta betalar sig väl då slutkunden ofta kommer vilja att tillverka högvärdigt stål vilket är betydligt svårare med den standardprodukt med 60-64 procent järnhalt som många andra aktörer tillhandahåller.

För det tredje handlar det om att fyndigheterna ligger i närheten av varandra så att man kan processa dem i ett gemensamt anrikningsverk och därifrån använda sig av samma logistikkedja som avslutas med att koncentratet lämnar Northlands utskeppningshamn i Narvik. Här modifierar Northland just nu hamnen i Fagernäs till en kostnad av en dryg miljard.

– Den isfria djuphamnen i Narvik som kan ta emot mycket stora båtar var ett enkelt val för oss eftersom man kan tänka sig att våra kunder kommer att kunna vara långväga, säger Niclas Dahlström.

Utöver Northlands aktiviteter i området i närheten av Kaunisvaara så studerar företaget även en rad tänkbara fyndigheter på finska sidan av gränsälven. Längst har man kommit med studierna gällande Hannukainenfyndigheten där man nu håller på att sammanställa en fullvärdig lönsamhetsstudie. Visar studien på lika god lönsamhet som förstudien gjorde tyder mycket på att Northland kommer ta beslut att inom de närmsta åren även bryta malm från denna fyndighet.

Åtminstone under de 7-8 första åren kommer malmen att transporteras de 16 milen från Kaunisvaara till Svappavaara med miljövänliga och säkra lastbilar där malmen lastas om till tågsätten på Malmbanan.

– Att bygga en järnväg är en stor investering som sträcker sig över lång tid. Vi anser att detta måste ledas av staten via Trafikverket och ses som en del av den statliga infrastrukturen och där vi liksom övriga nyttjare betalar i den mån som vi fraktar gods på den, säger Niclas Dahlström.

Han menar att de har en mycket god kommunikation med Trafikverket och infrastrukturministern och skulle givetvis välkomna en framtida järnvägslösning. Men de känner sig trygga med att frakta produkten med lastbil de första milen till omlastningsstationen i Svappavaara och har nyligen skrivit ett sjuårigt avtal med Cliffton som kommer att ta hand om denna del av transporten.

Malmtransporterna kommer alltså från start att ske med dieseldrivna fordon.

– I det fall världsmarknadspriset på olja och därmed även diesel skulle gå upp följer vanligen andra råvaror med i prisuppgången, till exempel järnmalm, så jag tror inte att vi är så sårbara på det sättet.

De stora grävarna i dagbrottet kommer dock att gå på el från Vattenfall liksom bandtransportörerna och nära nog allt annat, undantaget gruvdumprarna på gruvområdet.

– Anrikning är mycket energikrävande och en 130 kV-lina från Vattenfall har dragits till gruvområdet, säger Niclas Dahlström.

Utredningar från start  av logistiklösningen och planeringen av järnvägstransporten hela vägen till Narvik utförs av Vectura Consulting.

– Åkeriet Cliffton kommer att sköta lastbilstransporterna fram till omlastningen till järnvägen i Svappavaara. Därifrån sköter Green Cargo transporten i specialbyggda järnvägsvagnar till utskeppningshamnen i Narvik, berättar Anders Lundberg på Vectura Consulting.

En viktig del i arbetet är att utreda, planera och genomföra bärighetshöjningar längs vägsträckningen.

– Northland har genom Cliffton ansökt om dispens från gällande regler vad avser totalvikt på lastbilsekipagen och har fått det för sin prototyplastbil som testas sedan en tid tillbaka.

Åkeriet kommer nämligen att köra med ekipage som kan lastar 50 procent mer än de 40 ton som normalt är maxlasten på landsvägar. För att de inte ska köra sönder vägarna kommer de att vara försedda med ett antal extra hjulaxlar för att fördela vikten och skona underlaget.

I övrigt skiljer de sig inte märkbart till det yttre från standardekipage. Anledningen är att lasten, malmkoncentratet, har en mycket hög densitet tack vare den mycket höga koncentrationen järn.

– Med en totalvikt på 90 ton kommer lastbilarna alltså att kunna ha en nyttolast på 60 ton vardera. Mer klarar inte bron över Tärendöälven av.

Men det kommer att behövas cirka 100 lastbilsekipage om drygt 25 meter för att mata till ett enda malmtåg av den storlek som går på Malmbanan idag. Flera hundra lastbilschaufförer kommer att behöva rekryteras. Lastbilarna kommer att hanteras i ett särskilt övervakningssystem med satellit och gå var sjätte minut dygnet runt året om.

På Malmbanan kommer så småningom fyra malmtåg i varje riktning att gå mellan den nya terminalen i Svappavaara och den nya malmhamnen i Narvik. Northland har tillsammans med utvecklingsföretag och vagntillverkaren Kiruna Wagon utvecklat en ny malmvagn med ett innovativt lossningssystem.

Green Cargo, som är Sveriges största tågoperatör för godstransporter, kommer att sköta tågdriften. Inledningsvis kommer anpassade befintliga standardlok typ Rm att användas, som tillverkades på 1990-talet för just Malmbanan och malmtågen blir Europas i särklass tyngsta, näst efter LKABs egna tåg.

– Det är med andra ord en logistik med stora utmaningar av betydande storlek som kommer att operera här när produktionen är i full gång, avslutar Anders Lundberg.

Spara den här artikeln

Missa inget! Prenumerera gratis på nyhetsbrevet

Prenumerera på Branschaktuellt’s nyhetsbrev – det är helt kostnadsfritt!