Byggindustrin Fastighet reportage
8 min lästid

Att förena dåtid med nutid för framtid

23:e februari 2013, 15:01
Att förena dåtid med nutid för framtid
Marcus Rosenholm Marcus Rosenholm
Like 0

Statens fastighetsverk förvaltar idag största delen av Sveriges byggda kulturarv. Fastighetsinnehavet har stor spridning och omfattar både slott, befästningar, regeringsbyggnader, museer, teatrar, ambassader och till och med parker. Ett spännande innehav onekligen.

Sverige är halvgammalt. Ungt om man jämför med Grekland och Rom, men gammalt om man jämför med USA. I vårt halvgamla land finns det ett kulturarv att ta hand om och ibland till och med ett världsarv eller två. Och någon måste ju utföra det arbetet. En del av det faller just på Statens fastighetsverk(SFV). Men vad är SFV och hur gick det till att de fick hand om Stockholms slott och andra prominenta byggnader? Det är förstås en lång historia, men vi ska försöka göra resan så smärtfri som möjligt.

Mycket lång historia
En del av historien går tillbaka till medeltiden och de stora byggnadsverken som uppfördes lite senare under Vasatiden på femtonhundratalet var oftast ombyggnader av medeltida verk.  Kalmar, Nyköping och Örebro slott är exempel på det. Vadstena står som ett undantag från regeln. Sverige hade ingen arkitektkompetens på den tiden utan blev tvingad att importera kunnigt folk, men även arkitekturideal, utifrån. Oftast kom arkitekterna från Tyskland eller Holland. Lustigt nog hämtades idealen varken från det ena landet eller det andra utan ifrån Italien. Men det är klart att hundra procent italienskt kunde det ju aldrig bli. Varken byggmaterialet eller klimatet medgav detta. Så på det viset skapades någon som skulle kunna gå under namnet ”Nordisk renässans”.

På sextonhundratalet bestämde Axel Oxenstierna att byggandet skulle delas upp i fem rikskollegier. Kammarkollegiet skulle till exempel ansvara för statens civila byggande och Amiralitetskollegiet skulle ta hand om sjöförsvarets byggande.

Vid den nya staden Göteborg uppfördes Nya Älvsborgs fästning och skansarna Kronan och Lejonet. Carlstens fästning byggdes dessutom till en av Europas starkaste. Flottans huvudbas flyttades också från Stockholm till den helt nya staden Karlskrona. Arkitekten för detta projekt hette Erik Dahlbergh. Vid den här tiden påbörjade man också att bygga Drottningholms slott Inklusive dess slottspark . Arkitekt var Nicodemus Tessin den äldre.1697 fick Nicodemus Tessin den yngre uppdraget att efter branden av slottet ”Tre Kronor” rita det nya slottet i Stockholm. Tessin fick också en ny titel: “Överintendent utav alla våra slott, hus, trädgårdar och byggnader”.

På sjuttonhundratalet, efter Tessins död, tillträdde Carl Hårleman, Carl Johan Cronstedt och Carl Fredrik Adelcrantz som överintendenter. Under Adelcrantz tid bildades dessutom ett speciellt överintendentskontor. Staten uppförde en rad byggnader och det största byggprojektet vid den här tiden var Sveaborg i finska viken. Mot slutet av sjuttonhundratalet, under Gustav den tredjes tid, byggdes flera byggnader för vetenskap och kons. Drottningholmsteatern och Hagaparken till exempel.

Under första hälften av artonhundratalet gjordes en del stora långsiktiga satsningar och för att hålla i allt detta inrättades 1818 Överintendentsämbetet, en myndighet med en egen budget direkt underställd kungen. Riksmarskalksämbetet skulle ha ansvar för de kungliga slotten och Överintendentsämbetet skulle ha hand om kronans övriga hus i Stockholm och kungsgårdarna i landet. Den största uppgiften var att granska samtliga ritningar och handlingar för statligt nybyggande. Tidens största byggprojekt var Göta kanal och Karlsborgs fästning. Det stora universitetsbiblioteket i Uppsala var en av de få större civila byggnader som uppfördes. Överintendentsämbetets uppdrag blev 1864 att ansvara förkyrkorna, men skulle också utforma den nya allmänna byggnadsstadgan. Riksmarskalksämbetet skötte fortfarande slotten. Andra förvaltningar, styrelser och alla de nya affärsverken hade alla egna byggnadsavdelningar.

För att hantera de många byggnadsuppgifterna anlitade staten de skickligaste arkitekterna som konsulter. Till uppdragen hörde fängelser, sjukhus, förvaltningsbyggnader, residens, teatrar och museer. En ny uppgift var att ansvara för de första restaureringarna, till exempel Gripsholms slott. Under nittonhundratalets början omorganiserades många myndigheter. Kungliga Byggnadsstyrelsen bildades 1918 ur Överintendentsämbetet.

Arbetet indelades i olika fackavdelningar. Byggnadsbyrån skötte lokalplanering, nybyggnadsfrågor och upplysningsverksamhet. Intendentsbyrån skötte förvaltning och uthyrning. Stadsplanebyrån ägnade sig åt planfrågor och länsarkitektorganisationen hade från 1948 ansvar för byggnormen. Kulturhistoriska byrån var en helt ny avdelning med ansvar för byggnadsvården och de statliga byggnadsminnena. Kungliga Byggnadsstyrelsen övertog nu också ansvaret för de kungliga slotten. Kungliga byggnadsstyrelsens chef kallades nu generaldirektör.

På sextiotalet ökade nybyggnadsbehoven för den statliga förvaltningen mycket. Radio/TV, flyget, polisen, departement, högskolorna och kulturen behövde nya stora byggnader. Byggnadsstyrelsen omorganiserades 1968. Uppgifterna skulle bara gälla lokalförsörjning, byggande och förvaltning för statens egna behov. Verket bröts ner i fastighetsdistrikt för att på regional nivå sköta förvaltning, projekt och produktion. Samtidigt flyttades de statliga byggnadsminnena och kyrkorna till Riksantikvarieämbetet. Planväsende, länsarkitekter och byggnorm blev stomme i det nybildade Statens planverk.

Byggnadsstyrelsen tog fram en rad råd och anvisningar, bland annat en arkitekturteori som förde in livscykeltänkandet i arkitekturen. Staten hade ett antal jätteprojekt under denna tid. Projekt som till exempel Arlanda, Radiohuset, Garnisonen och Vasamuseet. Men restaureringar förekom. Till exempel Livrustkammaren och Skoklosters slott.

Byggnadsstyrelsen delades 1993 upp i flera fristående statligt ägda aktiebolag.Som exempel Vasakronan och Akademiska hus. Fastigheter som staten alltid ska äga hamnade hos en ny myndighet – Statens fastighetsverk (SFV). De flesta hade tidigare förvaltats av Byggnadsstyrelsen. Till SFV överflyttades också äldre befästningar från Fortifikationsförvaltningen och mark från Domänverket.

SFV idag
Så numera ansvarar SFV för vård och underhåll av ett flertal statliga kulturfastigheter. Där ingår de kungliga slotten, nästan alla statliga byggnadsminnen, statliga kulturinstitutioner som teatrar och museer samt regeringsbyggnaderna. Dessutom ingår utrikes fastigheter som ambassader och residens samt viss mark. SFV är byggherre vid underhåll, ombyggnad, restaurering och nybyggande inom dessa områden. Den operativa verksamheten är lokalt organiserad med ansvariga förvaltare som nyckelpersoner. Dessa samlas i regionala kontor och i grupper efter byggnadsslag. Centralt finns rådgivande specialister inom alla fackområden.

SFV förvaltar cirka två miljoner kvadratmeter lokaler och sex och en halv miljoner hektar mark. Det sammanlagda värdet uppgår till drygt tretton miljarder kronor. Verkets uppgift är att förvalta statens byggnader så att det nationella kulturarvet finns tillgängligt och att vårda och bevara kulturvärdena. SFV ska bevara byggnaderna men samtidigt anpassa dem efter dagens behov.

Miljön är en självklar del i den dagliga förvaltningen i Sverige och utomlands. Miljöarbetet utgår från de nationella miljökvalitetsmålen som till exempel begränsad miljöpåverkan, levande skogar, skyddande ozonskikt och minskad energianvändning. SFV är certifierat enligt bl a ISO 14001 avseende miljö och FSC avseende skogsbruk. Sedan 2008 är SFV också SFV certifierat i arbetsmiljö enligt OHSAS 18001:2007. SFVsöker genom konkreta åtgärder leva upp till sitt miljöåtagande. Exempelvis har man under 2011 inventerat skyddsvärda träd med åtgärdsbehov, satsat på att bevara äldre lövträd, fått ner användningen av fossila bränslen till 0,7% och installerat solceller på Etnografiska museet. SFV inser att de har ett stort ansvar för landets kulturarv. Fastigheterna har haft en väsentlig roll i Sveriges historia och representerar ett mycket stort kulturhistoriskt och samhällsekonomiskt värde. Varje förvaltare och specialist inom verket arbetar för att de mål som fastställts för kulturarvsarbetet uppnås genom hela förvaltningskedjan, det vill säga fastighetsdrift och underhåll, verksamhetsanpassning, anläggning och byggande avseende både hus och mark.

SFV och världsarven
SFV har fyra av Sveriges världsarv helt eller delvis i sin fastighetsportfölj. Per definition är ett världsarv en miljö som genom sin kulturhistoria eller sin natur har ett “enastående universellt värde” enligt UNESCO:s konvention från 1972. Idag är över 800 kultur- och naturobjekt upptagna på värlsarvslistan. Sverige har 15 världsarv. Drottningholms slottsområde blev Sveriges första världsarv 1991 och är det bäst bevarade exemplet på ett kungligt slott uppfört på 1700-talet i Sverige och som samtidigt är representativt för all europeisk kunglig arkitektur från denna tid. När örlogsstaden Karlskrona anlades låg staden mitt i det svenska stormaktsväldet. Karlskrona är ett fint bevarat exempel på en europeisk örlogsstad. I världsarvet södra Ölands odlingslandskap har människan genom sitt jordbruk skapat ett unikt kultur- och naturlandskap. Här ligger Ottenby kungsgård som Statens fastighetsverk förvaltar. Laponia sträcker sig över ett 9 400 kvadratkilometer stort område. Det är ett blandat natur- och kulturvärldsarv som visar både geologi, biologisk mångfald och samernas kultur. Utöver dessa fyra världsarv förvaltar SFV fastigheter som ingår i ett större världsarvsområde:Sandvikens fiskeläge ingår som en del av en del av Höga kusten. Länsresidenset i Falun är en del av världsarvet Falun och Kopparbergslagen. Länsresidenset och Helgeandshuset ingår I världsarvet  Visby. Det är viktigt att ett världsarv vårdas, förvaltas och brukas på ett sådant sätt att dess kvaliteter som världsarv bevaras. Vart sjätte år ska världsarvets tillstånd rapporteras till världsarvskommittén.

SFV och renovering
SFV har ibland uppdraget att förändra sina byggnader. Man brukar tala om flera begrepp här: ”förnya”, ”återställa”, ”restaurera” och ”renovera” är ord som används i dessa sammanhang. Det är inte alltid lätt att veta vad som avses. För många betyder renovering upprustning eller uppsnyggning. Restaurering däremot används ibland om man verkligen vill återställa till ursprungsskick. Vad som räknas som ”ursprungsskick” är förstås inte alltid lätt att svara på då byggnader och parker kan ha flera överlagrade historiska skeden.

Ordet ”ombyggnad”  kan möjligen användas för många åtgärder – både restaurering och renovering och kanske även för underhåll. Plan- och bygglagen har ytterligare ett ord – ”ändring”.  Även ordet ”byggnadsvård” kan användas ibland. Kärt barn har många namn.

Många namn och många funktioner på många olika platser världen över är också kännetecknande för alla de byggnader, parker och mark som SFV förvaltar. Många olika förutsättningar men i stort sett samma uppdrag. Att idag vårda arvet från det förflutna på ett sådant sätt att det kan leva väl även i framtiden.

Like
0
Dislike
0
Love
0
Angry
0